"Du måste gå vidare"
En kommentar som jag har fått till leda. Tycker den är så onödig och dum, för vad är det jag gör egentligen? Varje dag går jag vidare, dagarna går och jag fyller dem så gott jag kan. Jag överlever inte bara längre, jag njuter av det som är just nu, så gott jag kan.
Jag har dagar som bara är otroligt jobbiga, då saknaden, längtan, smärtan, värken efter Matias är extra, extra grym. Dagar då jag enbart överlever de finns också, men trots att jag "bara" överlever vissa dagar så går jag ju vidare..Menar jag går upp ur sängen, äter, andas och skiter som jag brukar säga :-). Om jag inte hade "gått vidare"..hur skulle det vara då? Hur gör man då? Ligger kvar i sängen, struntar i allt, eller vad menar man när man säger så?
"Gå vidare" är en kommentar som jag är allergisk emot för det har jag fått höra sen dag 1 i mitt nya liv ungefär. "Du måste gå vidare!" Ja, visst är det så och visst är det väl just det jag gör, dag efter dag efter dag..... "Går vidare" det gör vi väl alla? Förstår inte vad folk menar när de säger så, jag gör faktiskt inte det.
Dock idag hade jag ett såå fint samtal med en person som INTE sa "du måste gå vidare" utan hon sa "Orkar du gå vidare?" Och vet ni, den frågan gjorde att hela samtalet lyftes upp på nåt sätt! Inte orkar jag, inte vill jag - men vad är alternativet? Det finns inget alternativ ju! Det valet togs ifrån mig i samma ögonblick som Matias dog. Känner mig mycket lättare om hjärtat efter samtalet med en person som faktiskt vågade fråga OM jag ORKADE "gå vidare"! Inte bara det där slentrianmässiga om att jag MÅSTE gå vidare, utan just frågan om jag orkar!
Känner att yeeeees! hon förstår mig och vad jag pratar om, vad jag menar och vad jag vill ha sagt. Har aldrig, aldrig fått frågan tidigare om jag orkar, idag fick jag den och det är ju en fråga jag själv också brottas med dagligen. Orkar jag? Om jag inte orkar, vad händer då? Hur gör man när man inte orkar mer? Lägger sig ner och..dör själv också? Jag vet inte hur man gör om man inte orkar! Tror att det gäller alla oss som mist, och i andra sammanhang med - man vet inte hur man gör när man ger upp när man inte orkar mer! Om jag inte skulle orka........ska jag lägga in mig på psyk, ska jag ta livet av mig, ska jag droga ner mig, ska jag strunta i allting..eller hur gör man??????? Såhär ser det ju ut för mig, Matias är död och jag är inte speciellt stark och jag orkar inte heller speciellt bra, men vad är alternativet? Finns det nåt alternativ? Jag ser inget alternativ till att komma undan verkligheten som den är - Matias är död och vad jag än gör så kan jag inte förändra det.
Det jag kan göra och det jag gör är att jag pratar om min son, skriver, berättar, visar min sorg min smärta på ett rätt så tydligt sätt, när jag då bla visar upp mig i min nakenhet här på internet, när jag vågar prata om honom, när jag vågar visa att jag är ledsen och gråter - men det innebär ju inte att jag ständigt, ständigt bara lever för Matias och det som var för livet går ju hela tiden.....Jag går vidare hela tiden, varje dag gör jag det.
Jag är så ledsen, så ledsen inombords, så förtvivlad, bitter, arg, sorgsen över att Matias inte finns kvar här hos oss på jorden. Jag tycker att livet är orättvist och jag känner att jag har rätt att tycka så, för det är orättvist och bittert...att min son är död. Mitt liv är indelat i före och efter, så är det bara och det finns inget som kan förändra att det är så.
Frågan jag fick idag, "Orkar du gå vidare?" gav mig många nya insikter och det fyller mig med tacksamhet att någon vågade fråga om jag orkar - inte enbart talar om för mig att jag MÅSTE gå vidare...Det vet jag så väl, men frågan är om jag orkar...Har orkat nu i snart 3 år och kan inte se nåt som skulle göra att jag inte fortsatte på samma sätt som tidigare i mitt liv efter. Jag kommer att fortsätta gå upp, ta hand om barnen, hundarna, mig själv, prata om Matias och fylla mina dagar så gott jag kan......