Älskade Matias..
Nu har klockan blivit en bra bit över 23.00. För 3 år sen den här tiden dog du.
Imorgon är det exakt 3 år sedan poliserna stod härhemma i hallen med det fruktansvärda beskedet, att du min förstfödda son var död.
Vad har hänt under dessa 3 år egentligen? 3 fruktansvärt smärtsamma år. Där jag har fungerat, saknat, längtat efter dig så jag stundtals har trott att jag ska bli heltokig. Gråtit efter dig, för dig och över dig. Skrikit, jämrat mig. Tänkt så mycket på dig i allt jag gör. Det som är jobbigast nu är saknaden efter dig, älskade hjärtat, stjärnan, solen. Att inte få vara med dig mer, att sakna, värka efter nåt som jag aldrig mer kommer att få i det här livet - det är svårt.
Har tänkt på alla dina drömmar och planer som ingenting blev. Allt tog slut den här natten för 3 år sen. Det känns stundtals som om du nyss var här, andra stunder som om en det var en evighet sen vi träffades. Kan inte förstå att det som nu är kvar är alla fina, vackra minnen bara..Jag är så tacksam över att ha fått förmånen att ha dig i 19 år. Men...jag vill ha mer - nu blev det inte så.
Undrar vad du hade gjort nu i det här livet? Antagligen pluggat i Linköping, precis som du hade bestämt. Du vet precis vad du vill ju. Kommit hem lite nu och då. Undrar om du hade haft ett förhållande? Extrajobbat? Tränat taekwondo? Rest utomlands? Barn, tror jag inte du hade haft ännu, du skulle ju plugga och skaffa jobb först. Många frågor..som aldrig får nåt svar...
Ja, älskade, älskade Matias - jag hoppas att där du är i evigheten, där är det ljust, vackert och fint. Att du kikar på oss härnere, att du följer oss som blev kvar. Att du mår bra och har det bra! Vänner är jag övertygad om att du har många av, den kärlek du ustrålade när du var med oss här, den fortsätter du att sprida hos dina nya vänner i evigheten.
Din kärlek, din energi, livsglädje, empati, omtanke, ärlighet - allt som är du, fortsätter även här Matias, men på ett annorlunda sätt nu.
*står på tå, kram puss på halsen "Jag älskar dig, var rädd om dig"*
Mamma
Imorgon är det exakt 3 år sedan poliserna stod härhemma i hallen med det fruktansvärda beskedet, att du min förstfödda son var död.
Vad har hänt under dessa 3 år egentligen? 3 fruktansvärt smärtsamma år. Där jag har fungerat, saknat, längtat efter dig så jag stundtals har trott att jag ska bli heltokig. Gråtit efter dig, för dig och över dig. Skrikit, jämrat mig. Tänkt så mycket på dig i allt jag gör. Det som är jobbigast nu är saknaden efter dig, älskade hjärtat, stjärnan, solen. Att inte få vara med dig mer, att sakna, värka efter nåt som jag aldrig mer kommer att få i det här livet - det är svårt.
Har tänkt på alla dina drömmar och planer som ingenting blev. Allt tog slut den här natten för 3 år sen. Det känns stundtals som om du nyss var här, andra stunder som om en det var en evighet sen vi träffades. Kan inte förstå att det som nu är kvar är alla fina, vackra minnen bara..Jag är så tacksam över att ha fått förmånen att ha dig i 19 år. Men...jag vill ha mer - nu blev det inte så.
Undrar vad du hade gjort nu i det här livet? Antagligen pluggat i Linköping, precis som du hade bestämt. Du vet precis vad du vill ju. Kommit hem lite nu och då. Undrar om du hade haft ett förhållande? Extrajobbat? Tränat taekwondo? Rest utomlands? Barn, tror jag inte du hade haft ännu, du skulle ju plugga och skaffa jobb först. Många frågor..som aldrig får nåt svar...
Ja, älskade, älskade Matias - jag hoppas att där du är i evigheten, där är det ljust, vackert och fint. Att du kikar på oss härnere, att du följer oss som blev kvar. Att du mår bra och har det bra! Vänner är jag övertygad om att du har många av, den kärlek du ustrålade när du var med oss här, den fortsätter du att sprida hos dina nya vänner i evigheten.
Din kärlek, din energi, livsglädje, empati, omtanke, ärlighet - allt som är du, fortsätter även här Matias, men på ett annorlunda sätt nu.
*står på tå, kram puss på halsen "Jag älskar dig, var rädd om dig"*
Mamma