Härlig kväll, den 14 februari
*******************************
Ja, inte vet jag men jag mår så gott och bra!! Har ikväll träffat två andra föräldrar som mist och det har varit en underbar kväll!!
Vi har ätit, fikat och pratat, skrattat tillsammans och jag bara känner att "Nej, jag är inte knäpp i min sorg!!" Det är okey, att må såhär, det är så bra att få träffas irl och det ger så otroligt mycket!
Tror vi har suttit i över 6 timmar vid mitt köksbord, och som jag har fått skratta! Underbart, härligt!!
Vet när jag säger till ickedrabbade att jag ska träffa en förälder som mist (har slutat säga så..) då har det rynkats på näsan, ett bekymrande ansikte då man frågar "Men är det verkligen så bra att träffas sådär?" Ehh, ja det är jävligt bra på ren svenska! Vi förstår varandra, trots, oavsett att vi är annorlunda men vi VET vad vi pratar om när vi pratar om smärtan, skrattet, gråten, saknaden - finns icke en chans att nån ska förstå som ej är drabbad!
Känner mig mycket lättare till sinnes nu
Jag vill inte gå i nån förbaskad sorgegrupp, där han/hon har mist sin pappa, fru, syster osv - för vi som mist ett barn vi vet att det går inte ens att snudda vid tanken, att mista ett barn!
Men vi står här, starka, trots att vi känner oss förbannat svaga och ynkliga, rädda, ledsna, förvirrade, vi står inför varandras sorg med helt andra ögon än nån utbildad terapeut, präst, psykolog ens kan ana!
Vi fungerar och vi har ett rikt liv!
Träffas är ett måste!!!
Kram till er tjejer som var här ikväll!!!!!
Läste dina tankar om tacksamhet.
Tiden gör kanske, att plösligt så känner man tacksamhet för den tid man fick ha sina barn hos sig och för allt det fina kring dem. Gör det inte mindre svårt, men kanske lite mer uthärdligt./ Många kramar Inger
Måste också få kommentera det du skriver i bloggen, förstår precis. Träffar nu sedan någon vecka föräldrar som mist sina barn och när jag berättar det för andra, känns det som jag måste försvara mig. Berätta att vi gråter inte bara, vi skrattar mer och vi förstår varandra. / Kram Inger
Surfade lite runt och läste lite. Ser att du är från Söderköping. Oh, vi kanske har varit klasskamrater om du gick på Ramunderskolan.....?
Varma kramar
Margareth
Känns ofattbart att läsa om din Matias och dina tankar.
Jag är min Matias mamma, och förlorade min son som bara var 19 år gammal.
Matias som betyder Guds gåva.
Matias med ett T.
Läste om en kurva vid olyckplatsen. En kurva blev också min sons öde på ett sätt. Om inte vägen kurvat just då, så kanske..
Massor med frågor som aldrig kommer få några svar så länge vi är här.
Ville bara säga att jag är lika ledsen för din skull som jag är för vår sorg.
Sköt om dig lilla vän.
Hej!
Jag heter Sara och har bloggen "handbok för änkor" (http://blogs.su.se/salo7153)efter att jag förlorade min älskade pojkvän för 2,5 år sedan. Jag har nu börjat bygga upp en hemsida som jag vill ska fungera som stöd och hjälp för alla sörjande. Därmed undrar jag om det vore ok att jag länkade till din blogg därifrån? Hemsidans preliminära adress är www.sorg.dinstudio.se
Om du (eller ni andra som läser) har tips, råd eller kommentarer kring detta, snälla, tveka inte att kontakta mig. Det enda jag vill är att göra världen lite mindre ensam för alla oss som sörjer och jag är säker på att din blogg hjälper andra som varit med om samma sak.
Många kramar från Sara