Härlig kväll, den 14 februari
Testar och ser om jag nu kanske trivs med Bloggeri! Välkomna!
*******************************
Ja, inte vet jag men jag mår så gott och bra!! Har ikväll träffat två andra föräldrar som mist och det har varit en underbar kväll!!
Vi har ätit, fikat och pratat, skrattat tillsammans och jag bara känner att "Nej, jag är inte knäpp i min sorg!!" Det är okey, att må såhär, det är så bra att få träffas irl och det ger så otroligt mycket!
Tror vi har suttit i över 6 timmar vid mitt köksbord, och som jag har fått skratta! Underbart, härligt!!
Vet när jag säger till ickedrabbade att jag ska träffa en förälder som mist (har slutat säga så..) då har det rynkats på näsan, ett bekymrande ansikte då man frågar "Men är det verkligen så bra att träffas sådär?" Ehh, ja det är jävligt bra på ren svenska! Vi förstår varandra, trots, oavsett att vi är annorlunda men vi VET vad vi pratar om när vi pratar om smärtan, skrattet, gråten, saknaden - finns icke en chans att nån ska förstå som ej är drabbad!
Känner mig mycket lättare till sinnes nu
Jag vill inte gå i nån förbaskad sorgegrupp, där han/hon har mist sin pappa, fru, syster osv - för vi som mist ett barn vi vet att det går inte ens att snudda vid tanken, att mista ett barn!
Men vi står här, starka, trots att vi känner oss förbannat svaga och ynkliga, rädda, ledsna, förvirrade, vi står inför varandras sorg med helt andra ögon än nån utbildad terapeut, präst, psykolog ens kan ana!
Vi fungerar och vi har ett rikt liv!
Träffas är ett måste!!!
Kram till er tjejer som var här ikväll!!!!!
*******************************
Ja, inte vet jag men jag mår så gott och bra!! Har ikväll träffat två andra föräldrar som mist och det har varit en underbar kväll!!
Vi har ätit, fikat och pratat, skrattat tillsammans och jag bara känner att "Nej, jag är inte knäpp i min sorg!!" Det är okey, att må såhär, det är så bra att få träffas irl och det ger så otroligt mycket!
Tror vi har suttit i över 6 timmar vid mitt köksbord, och som jag har fått skratta! Underbart, härligt!!
Vet när jag säger till ickedrabbade att jag ska träffa en förälder som mist (har slutat säga så..) då har det rynkats på näsan, ett bekymrande ansikte då man frågar "Men är det verkligen så bra att träffas sådär?" Ehh, ja det är jävligt bra på ren svenska! Vi förstår varandra, trots, oavsett att vi är annorlunda men vi VET vad vi pratar om när vi pratar om smärtan, skrattet, gråten, saknaden - finns icke en chans att nån ska förstå som ej är drabbad!
Känner mig mycket lättare till sinnes nu
Jag vill inte gå i nån förbaskad sorgegrupp, där han/hon har mist sin pappa, fru, syster osv - för vi som mist ett barn vi vet att det går inte ens att snudda vid tanken, att mista ett barn!
Men vi står här, starka, trots att vi känner oss förbannat svaga och ynkliga, rädda, ledsna, förvirrade, vi står inför varandras sorg med helt andra ögon än nån utbildad terapeut, präst, psykolog ens kan ana!
Vi fungerar och vi har ett rikt liv!
Träffas är ett måste!!!
Kram till er tjejer som var här ikväll!!!!!