Tårar, musik
Gråtattack utan dess like, känns det som, idag. Stod vid fläkten och rökte. Tankarna for iväg och en låtslinga med Eminem dök upp i huvudet. Tittade ut genom köksfönstret, tittade på buskarna och minns Matias. Han finns hos mig varje dag, varje, varje dag, men just det här att helt förlora sig i minnen, gör sååååååååå himla ont! Det går inte ens att sätta ord på det! Brast totalt där jag stod, mindes sommaren 2002 då vi var på Öland, Matias sista sommar, Eminem spelades heeeeela tiden på cd-spelaren.. Tänkte efter riktigt, mindes varje stund, varje drag, varje rörelse, leende, hårfästet, ansiktet allt bara kom över mig, och det är outhärdligt vidrigt jobbigt kan jag tala om! Orkar inte minnas!!! Vill inte ”bara” ha minnen, vill ju ha mer minnen - men så blev det ju inte.......
Om jag inte tänker på det som varit..kan det gå hyfsat, men jag tänker ju på mitt barn varje dag, men just det här att förlora sig i minnen och veta...aldrigheten, det är så hemskt, så hemskt. Grät som ett barn, ensam härhemma, barnen var ute. Tänk, det är bara minnen jag har kvar av Matias och aldrigheten slog sina klor i mig, tänk aldrig, aldrig, aldrig mer får jag träffa honom. När den tanken kommer, så faller jag totalt ihop, helt totalt. Det kommer så plötsligt också, man hör en låt, tittar ut genom fönstret, en doft, en rörelse och pang, så är man nere igen. Det är så oförutsägbart med sorgen efter ett barn!
Tårarna bara trillade och jag grät, högt, högt. Nu skulle nån ickedrabbad se mig, då skulle de ju få ”bekräftat” att jag har fastnat i min sorg som det så fint heter.*ironisk* Jag är så arg på livet också. Min fina, fina Matias. Varför?
Tittar på fotona på min hemsida, och fotot där Adrian och Matias är..AJ! Det gör sååå himla ont så jag vet snart ingenting.
Aldrig mer får jag se honom, och det värker inom mig!!! Såå grymt är det här! Tänk, aldrig mer och jag fattar inte, vill inte fatta att det snart har gått 3 år sedan Matias dog!
F******n, han var ju här nyss??
Hur har tiden kunnat rinna iväg såhär utan Matias??
Ja, det är ju ”bara” att torka tårarna och fortsätta vidare, framåt, framåt för ingen återvändo finns.
Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Harry Martinson
Den som har känt hur ensamheten slår,
han är för stolt att visa sina sår
och går där ensam genom alla år.
Den som behöver människorna bäst,
han fruktar också människorna mest
och går ibland dem som en okänd gäst.
Anna Greta Wide
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg, som vilsna tranors låt.
Gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn.
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn.
Dan Andersson
Har med dessa tre dikter i min blogg. Sorgen känner inga gränser!
Det gör ont!
Kram