Trötthet
Spelat Fia med knuff med barnen :-) och det var livat värre! Knuffades och knuffades hej vilt. Roligt var det iallafall, länge sen vi spelade spel, så skönt att göra det igen. Tilda vann och jag kom sist. :-)
Normala rutiner börjar vi komma in i igen efter ledigheten. Barnen började på frita och dagis idag. Nästa vecka ska Adrian börja på frita så han har sin sista vecka på dagiset! Så fort tiden går och stor han börjar bli, jisses säger jag bara. 6 - års gruppen börjar kring den 17 och Tilda börjar i 3:de klass!!!
Hundarna fäller som attan, här behövs inga strumpor på, bara att svepa med fötterna utmed golvet så får man sååå fina strumpor så :-). Malla fäller mest, men Vimsa börjar nu hon med. Dammsugning två gånger om dagen och inte hjälper det inte!
Är så tacksam för mina vänner som finns runt mig! Otroligt tacksam och glad för en mycket speciell väninna som finns vid min sida hela tiden. Vad skulle jag göra utan henne?? Kan falla ihop, gråta, prata och vara - och allt känns så naturligt och okey! Känns som om vi har kännt varandra i massor med år! Sådana vänner är så dyrbara och gäller att man är rädd om.
Har haft och har en tung tid, mycket som händer som är jobbigt och som sliter otroligt mycket på mig. Men som jag har upptäckt..allting går tydligen på ett eller annat sätt! Hankar mig fram i tillvaron stundtals, mycket tårar, ångest och gråt. Kan fortfarande inte på riktigt förstå att Matias är död. Jag kan inte det. Pratade med en väninna idag som också mist sin son för snart 3 år sen, och hon sa samma sak. Att det inte riktigt går att förstå att just jag har varit med och är med om det här..Känns så overkligt att det är min Matias jag pratar om..att han är död..? Att det är hans begravning jag och hans pappa har fixat, vi har begravt vår son. Det är så svårt att förstå, trots att jag lever i det dagligen.
Jag förstår men förstår ändå inte :-) Hängde ni med i den tankegången?