Då och då, tankar kring sorgen och saknaden

Önskar så att jag slapp vara med om det här, att mista Matias - men nu är det inte så, verkligheten är en annan.

Tiden

Där Matias är idag, där existerar ingen tid. Det är här på jorden tiden kan kännas lång och stundtals grym. När jag dör kommer jag att få träffa Matias igen, det är min övertygelse och när vi möts kommer jag att hoppa jämfota av glädje, skratta och gråta - kan se Matias framför mig då han lugnt kramar om "hysterisk mamma" :-)) och säger: "Men, mamma, så länge sen är det ju inte. Jag var ju hemma igår!"

Så är det för de som lämnat oss tror jag, ett ögonblick för de, en livstid för oss där vi nu är, i det här livet.

*************************************************************

Reinkarnation

Tror på reinkarnation men Matias kommer inte att gå ner innan hela själagruppen är samlad igen, dvs vi som står varann nära ska mötas innan vi gör upp en ny plan för hur vi ska göra och vad vi ska vara innan vi går ner. Det kan jag ju säga, att jag kommer INTE som själ återigen välja att bli en kvinna som mister sitt barn! Aldrig mer!

Men nu är detta något som jag ska dra nån kunskap ifrån och bära med mig till nästa gång. Vad det är jag ska ha med mig det vet jag inte och kommer nog aldrig få veta i det här livet, svaret får jag när min tid är inne att gå över till andra sidan!

Och då ska jag ha ett j***vligt bra svar på den frågan!

**************************************************************************

Falla itu...

Men...trots min tro, så faller jag handlöst emellanåt då jag tänker på att jag ALDRIG mer får träffa Matias här! De stunder, då jag faller då rasar alla tankar kring andlighet, och tro, då är det enbart ren och skär smärta och förtvivlan som rister i mig! Och jag tillåter det vara så, känslor måste ut, och jag måste orka, orka vidare för min egen skull, för Tilda och Adrians skull - och för Matias skull.

Det har tagit mig lång tid att nå hit, där jag kan acceptera och tillåta mig att leva ut min smärta efter min son. Acceptera att Matias är död? Nej, jag har tvingats vänja mig vid att han inte finns här hos oss i livet längre.

****************************************************************************

Det finns inga tillfälligheter, ingenting sker av en slump

Saknar, saknar, saknar...